Cadillac hade startat en designtrend, nämligen fenorna på bakskärmarna. Under hela 1950-talet kom bilarna år för år att bli allt längre, bredare och lägre samtidigt som motoreffekten ökade. Det här var tiden för jet-styling-signaler, min-är-större-än-din med krom, massor av krom. Några av dessa amerikanska 50-tals bilar hade massiva fenor och bakre stötfångare som efterliknade jetflygplanens efterbrännare. Krom utgjorde en stor del av bilens form från stötfångare till stötfångare. För 1959 var motoreffekten 345 hästkrafter från en 390 kubiktum V8-motor i denna convertible. Standardutrustning inkluderade servobromsar, servostyrning, automatlåda, back-up lampor, två-hastighets vindrutetorkare, elektriska fönsterhissar, sexvägs-elektriska säten, dimljus, radio med bakre högtalare samt luftfjädring. Länge känd för att vara ’King of Fins’ är denna modell den ultimata femtiotalets Caddy.
Enligt källor på Cadillac erbjöds denna modell inte i detta rosa färgschema som ett fabriksalternativ ’59. Under ett tidigare år, ’56 där det hade funnits, kallades den här vackra pastellfärgen ‘Mountain Laurel Pink.’ Mot slutet av 50-talet hade färgen tappat popularitet och skrinlades av GM. När Mary Kay Ash, grundare av Mary Kay Cosmetics, besökte sin lokala Cadillacåterförsäljare för att fråga om en rosa färg och om de kunde återskapa den gamla färgen. Senare döpte man om färgen till ‘Mary Kay Pink’ och utsåg den till en exklusiv färg som endast kunde beställas av deras företag.
